Personligt

Bilbo Lantto

(not. Detta är min gamla sida ”PERSONLIGT”
som jag inte har rensat i
utan i stort sett bara fyllt på sedan 1996,
vilket betyder att mycket är ganska inaktuellt.)

[Vill du läsa om politik mm från senare tid (2014)
så får du rulla långt ner på sidan.
Se efter ”Stort TACK för reklamen.”]

BILBO LANTTO
(uppdaterad Okt 2001)

PERSONLIGT
Född 1970. Uppvuxen i Masugnsbyn på bondgård med Rya får (svensk lantras), häst, kalkoner, höns, katter och hund. Pappa har arbetat som klövvårdare (klipper naglarna på kossor), slaktare, fårklippare, hovslagare, och arbetar i den egna skogen och som grävmaskinist med skogsdikning som specialitet. Mamma har arbetat som lantbrevbärare och med zonterapi, akupresur, japansk energi massage och medicinsk fotvård. Har gått 4-årig Teknisk linje (el-tele) på gymnasiet, Efter lumpen hamnade jag i Bollnäs på Folkhögskolan (allmän media linje) innan jag 1992 flyttade till Stockholm och började på SVT.

Namnet BILBO
Får ofta frågan var namnet kommer ifrån och om jag är döpt till det. Namnet kommer från J.R.R. Tolkien. Hävdade bestämt i plugget att boken ”Bilbo en hobbits äventyr” måste läsas före ”Sagan om ringen” för att få rätt känsla. Fick snart namnet Bilbo av klasskompisarna, något som givetvis var mycket smickrande. I mina trakter kallas de flesta grabbar i skolåldern med efternamnet och det blev fort tröttsamt när bekanta till mina bröder eller släktingar kom fram och frågade: ”är du Lanttos brorsa?” eller ”är du Lanttos kusse?”. Min Farmor hade 18 barn och jag har ungefär 60 första kusiner dvs det finns många som heter Lantto i mina trakter. Så med namnet Bilbo blev jag en enskild individ istället för någon släkting i ”storsläkten”. Mitt dop namn var Johan Bo Lennart Lantto men efter det att jag blev myndig och gått ur Svenska kyrkan ändrade jag Bo till Bilbo i passet och i alla andra officiella handlingar. Vissa blir tydligen lite provocerade av ovanligare namn, men de flesta tycker bara att det är kul. Jag presenterar mig oftast bara med förnamnet Bilbo eftersom efternamnet Lantto, som uttalas med å (lanttå) (som är Tornedals finska, och betyder ”liten sjö”), lätt förväxlas av lättroade Finsktalande personer till uttalet med o i slutet, som då får betydelsen ”kålrot” eller ”rotfrukt”, något som inte är alltför smickrande.

MASUGNSBYN
(Porten till malmfälten, historiskt och geografiskt.) 15 mil norr om Polcirkeln ligger Masugnsbyn, som alltid räknats till Tornedalen fast byn inte ligger direkt vid älven. Här hittades den första järnmalmen på 1600-talet, som sedan ledde till fynden av övriga malmfälten längre norrut. Idag bryts dolomit ur dagbrottet. Masugnsbyn en liten by med cirka 80 personer som ligger mellan de tre älvarna Torne, Kalix och Tärendö älv. Av förståeliga skäl fanns det ingen framtid för mig i en så liten by, där man gärna skall ha intresse för jakt, fiske, skog och mark eller något liknande jag själv inte har förstått mig på. Snö och kyla är bland det värsta jag vet. Jag lärde mig att frysa som barn så jag är ganska oförstående till frivilliga aktiviteter utomhus på vintern. Hösten är den finaste årstiden med de ”riktiga” färgerna som bara finns norr om Polcirkeln. Höstfärgerna i övriga Sverige betecknar jag som smått glåmiga i jämförelse med de hemma.

(fortfarande en favoritbild)

FOTO
Började plåta när jag var 13 år gammal. Har så länge jag kan minnas haft ett stort intresse för människor, ansikten och kroppsspråk. Mina bröder har sedan vi var små alltid varit bra på att teckna och måla. Tyckte aldrig att jag lyckades något vidare, hade nog för högtravande ambitioner. Jag minns att jag alltid blev besviken på mig själv när jag inte kunde avbilda det jag såg på ett tillfredsställande sätt, ville alltid avbilda mera precist och exakt. När jag fick min första kamera (en gammal Ricoh Singlex TLS) i handen hade jag svårt att släppa den. Och på den vägen är det (är sedan många år Contax freak). Jag har nog alltid sett mig själv som en betraktande människa. Man lär sig mycket av att betrakta. Se på när massor av folk i olika åldrar stressar runt med den dagliga stressen, attityderna, prestigen och annat ”världsligt tjafs”. Det gör så att jag gärna försöker stå vid sidan av (ibland svårt, men man ska alltid försöka). Porträtt foto ligger mig varmt om hjärtat. Jag eftersträvar att fånga ansikten med harmoni (helst kvinnliga sådana). Det mesta i mitt bildspråk har nog alltid varit att utgå ifrån harmoni. Allt för harmoniska bilder kan ju riskera att bli tråkiga, men ”stressade” bilder kan ju ofta kännas som ett obotligt tröttsamt effektsökeri.
En bra bild kan man titta länge på.

MUSIK
Värdesätter en bra eller karismatisk sångröst högt. De senaste åren har det varit mycket svensk visa, gärna helt akustisk. Ståbas är ett mycket vackert instrumentet, musikaliskt och i bild. Musik från den amerikanska södern har alltid tilltalat mig, från den svartaste blues till den vitaste country, mest blues och rock.

BILAR
Amerikanska bilar är byggda för att man ska trivas i dom, det gör så man inte har så bråttom någonstans, och med en harmonisk bil är det lättare att hålla fartgränserna. Till skillnad från europeiska bilar som man gärna gasar på med så man fort kommer fram för att fort få kliva ur. Det ska helst vara en glidarbil med lagom stor V8 från 60-talet. Visst kan det vara kul med en muskelbil, men varför stressa? En favorit är Chevrolet Impala 1966, två dörrars, hard top. En hot rod är ju inte heller fel.

KVINNOSYN
Jag ser kvinnor bra.

POLITIK
Har i många riksdagsval (sedan 1991) röstat på ”Bilbopartiet”.
Dvs mitt eget lilla ”värna om yttrandefrihetens” parti.
(notering 2014: har röstat på Moderaterna från 2006)

SAMHÄLLSSYN och POLITIK

Förord om Politik:

Har diskuterat med kompisar och kollegor om hur smart det är av mig att yttra mina politiska åsikter helt öppet och till och med skriva ut det på min hemsida. Speciellt då jag söker uppdragsgivare som kan i värsta fall kan ta illa vid sig, och därmed väljer någon annan firma.

Förslaget jag fått är att ha en hemsida som bara har med yrket att göra. Och en annan hemsida som är personlig och som avslöjar vilken filur jag är. Detta är säkert en klok idé. Men med Google så blir man ju hittad ändå av en uppdragsgivare som vill kolla upp en. Och det där med att vara klok är väl något som man inte alltid lyckas med 🙂

Varför jag började skriva om politik på min hemsida har med tiden jag jobbade på Rapport och Aktuellt att göra. Var då ute och jobbade med de flesta journalister och hade många intressanta och roliga diskussioner med dessa i SVT-bilen på väg ut på uppdrag. De flesta journalister är ju som folk är mest. Men det märktes att många journalister tillhör vänsterblocket när det kom till kritan. Och detta är inget jag själv hittat på, eller fått för mig, utan det är väl dokumenterat av exempelvis Göteborgs universitets forskande om media och journalistik. Och det som retar och provocerar mig är vissa journalisters envisa påstående att de är politiskt till 100% är helt opartiska när de gör ett nyhetsinslag, dvs att journalistiken inte blir på något sätt färgad åt det röda eller blåa hållet. Detta tror inte jag på en sekund.

Givetvis finns det ingen politik i ett inslag som handlar om exempelvis en bilolycka där två bilar krockat. Men så fort det handlar om samhället och människor så har vi alla våran egen personliga bild om hur samhället ser ut och fungerar och hur vi vill att samhället ska fungera.

Jag som är uppvuxen i en liten by på en gård med djur i norra Sverige med småföretagande föräldrar som varit engagerade i Centerpartiet har ju givetvis en bild på samhället som någon annan inte har som är uppvuxen i hyresrätt i en förort till Stockholm med föräldrar som bara levt på bidrag och stolt viftat med en röd flagga i 1;a Maj tåget.

Och då försöka inbilla någon att det går att gör journalistik med 100% politisk opartiskhet är ju knappast klokt.

Då tror jag mycket mera på att redovisa sina egna åsikter innan man ger sig in i någon journalistiskt jobb. Därav min öppenhet på min hemsida.

Och så vill jag generellt tro gott om folk (klokt eller inte?). Jag vill tro på att folk kan skilja på mitt yrkeskunnande och på mina personliga politiska åsikter. Så jag vill inte tro på att jag blir bortvald av uppdragsgivare för att jag har mina politiska åsikter. Sedan är det väl uppenbart för de flesta att 99,9% av alla normala uppdrag inte har ett smack att göra med politik och åsikter.

Sedan vill jag ju framhålla att mina borgerliga politiska åsikter handlar om demokrati, yttrandefrihet, sanningssökande, åsiktsfrihet och mänskliga rättigheter.

Om det nu skulle vara en uppdragsgivare som inte gillar det där med demokrati och mänskliga rättigheter så är det en uppdragsgivare jag helst skulle vilja slippa jobba åt.

BILBOPARTIET

Slagordet är: – Äppelkaka åt folket.

Har sedan valen 1991 oftast röstat på ”Bilbopartiet”. Dvs på mig själv.
Bilbopartiet ett parti för en liberal demokrati och mot socialism och andra former av diktatur.

”Liberal demokrati” är för mig i stora drag:
Gör vad du vill så länge du inte skadar någon annan, miljön eller samhället.

I KORTHET:

Här kommer ett tappert försök att ge min bild av vad jag vill med mitt parti och vad jag tycker är fel i dagens samhälle. Dessa åsikter är enkelt formulerade och därmed inte ”politiskt korrekta”, med det är väl ingen åsikt som inte är godkända av de vänsterintellektuella.

Jag är för en liberal demokrati och mot socialism och andra former av diktatur,

Liberal demokrati är för ”människans lika värde” (religion, kön, hudfärg, sexualitet) istället för socialismens (i praktiken) ”människans lika värdelöshet”.

Människan ansvarar först och främst över sig själv. (Människan ska inte fråntas sitt eget ansvar med diverse socialistiska filosofier)

Största skillnaden mellan en kommunist och en nationalsocialist är först och främst att kommunisten har mördat minst tio gånger fler människor.

Kommunism, nationalsocialism och andra liknande socialistiska filosofier ska bekämpas med kunskap och information.

Statens (riksdag, regering) uppgift är att stifta lagar, se till att lagar efterföljs och inkassera och fördela skattepengar.

Staten ska inte äga eller driva egna företag eller förhindra någon annan att driva företag.

Avveckla landstinget och dela upp makten och ansvaret mellan staten, kommunen och den enskilda individen.

Mat och boende ska vara skattefritt. (Skatt på mat och boende är smygdiktatur.)

Det är först när mat och boende är billigt som det går att föra en diskution om vilka som är lågavlönade eller hjälpbehövande. I dagens Sverige är alla ”lågavlönade” när mat och boende tar det mesta av lönen.

Bidrag (skattepengar) ska inte delas ut till företag eller myndiga friska personer. Stöd ska vara i form av skattelättnader.

Obligatorisk FA skattsedel åt alla. Småföretagsamhet ska bejakas. Fackföreningar ska anpassas till verkligheten (dvs. rådgivande organisation till staten för arbetslagstiftning, ideell verksamhet på fritid). (Arbetsskydd och arbetsmiljölagar ska stiftas av staten och ingen annan).

Medborgarlön är mitt förslag till ett rättvist socialt samhälle. Slopa A-kassan och ATP. Det ska vara lönsamt att arbeta (eller att ha arbetat). (Ingen speciell grupp människor ska ha ”lön” för att rösta på ”generösa bidrags partierna”)

Miljövänlig energi (sol, vind och bergvärme) ska vara skattefri, (atomenergi ska beskattas hårt). Inhemsk energi (skog, torv, rapsolja) ska vara skattemässigt billigare än importerad energi (olja).

KONKRETA LAGFÖRSLAG
(som vilket parti som helst kan föreslå)

Skattebefria fastigheter med solfångare och/eller bergvärme/markvärme.

Skattebefria vindkraft (och ev. annan inhemsk energi)

Min syn på verkligheten. Livet, universum och allting.

Jag har sedan 19-20 års åldern (gymnasietiden) grubblat på mitt politiska ställningstagande. Jag kom fram till att det passar mig bäst att rösta på mig själv. Så valet 91 var första året jag röstade på Bilbopartiet. Mitt parti har bara haft en trogen väljare de tre senaste valen, nämligen jag själv.
Bilbopartiet är lätt uträknat en protest mot de traditionella partierna. Jag vill inte rösta på ett parti som är ”minst dåligt”. Detta gör jag för att slippa försvara ett traditionellt parti som målat in sig i ett hörn med politiska ställningstaganden jag själv inte sympatiserar med.

Dagens svenska partipolitik är i stora drag pajkastning.
Det ena partiet röstar emot det andra partiet av taktiska skäl, fast båda partierna tycker samma sak. Det är mycket spel för gallerierna. Sedan står partierna och är förvånade av det ökade politikerföraktet.

Begreppsförvirring

Jag är den första att medge att jag inte vet den ”fullständigt korrekta” innebörden av alla stora ord, exempelvis: demokrati, liberalism, socialism, kommunism, fascism, diktatur och kapitalism. För direkt jag använder något av dessa ord kan man alltid undra om jag lägger samma betydelse i ordet som någon annan skulle göra. De flesta (inklusive mig själv) påstår gärna att vi vet innebörden. Eller åtminstone vet så pass mycket att vi kan föra en vettig och saklig diskussion. Men pratar vi med en rutinerad, beläst och slipad politiker kan de ofta dribbla bort oss fort. Alla de stora orden kan man se i olika perspektiv, historiskt eller nutid. Exempelvis ordet demokrati kan användas och har används på olika sätt. I f.d. kommunism regimer påstods det att folket hade full demokrati när de fick rösta på vilket parit de ville. Att det sedan inte fanns något annat parti att rösta på än det kommunistiska partiet talade man gärna tyst om. Och skulle någon starta ett nytt parti så skulle det vara ”demokratifientligt” och straffas med döden. Enligt kommunism ska ju folk ”begripa sitt eget bästa” och då behövs det ju inte något annat parti.
Denna användning av ordet demokrati blir kusligt likt ordet diktatur, men kanske är det bara jag som inte ”begriper mitt eget bästa” och är totalt begreppsförvirrad.

Mina grundläggande förslag till ett bättre samhälle:
Mat, boende och arbete ska vara billigt.
Staten, riksdag, regering ska inte styra eller bestämma hur, var eller vad människor ska äta, bo eller arbeta.

MAT
Det ska inte vara någon skatt på mat. Det ska vara billigt att producera småskalig och närproducerad mat. Det är egentligen mycket enkelt. Det spelar ingen roll om du är fattig eller rik, du måste äta för att överleva. Det är först och främst de fattigaste som tjänar mest på att ha billig mat. (Är du multimiljonär kan du hur som helst inte äta 100 kilo oxfile bara för att du har råd). Att vara småskalig jordbrukare, bonde (mat producent) är idagsläget närmast en omöjlighet. Det är konstigt när mat av bästa kvalite går att framställa i Sverige, men inte är lönsam.

BOENDE
Bort med skatt på boende. Jag tror på en fri bostadsmarknad. Hela allmännyttan bör säljas ut. Det ska vara begränsat med statliga, lanstings, komunala hyresfastigheter. Det ska vara generösa skatteavdrag vid nybygge av hus. Bekämpa ”monopolet” som dagens stora byggföretag har, de som kan ta vilka fantasipriser som helst. Det är för mig obegripligt att det är så många som vill bo i Stockholm, och då helst inom tullarna. När det finns hur mycket plats som helst i övriga landet. Med dagens snabbtåg kan man bo i hela mellansverige och ändå ta sig in till Stockholm på kort tid (om man nu måste).
Boende ska avgöras av eget intresse och egen ekonomi. Exempel : Det ska givetvis vara billigt (gynnsamt) att anlita en byggnads snickare som bygger ett hus. Det skulle automatiskt pressa ner priserna på boendekostnaderna.

ARBETE
Obligatorisk FA-skattsedel åt alla.
Det ska vara enkelt att få ett jobb och ge jobb åt någon annan. Vi måste bekämpa den ”traditionella svenska attityden” som säger att fri företagsamhet är något fult och vulgärt. Den så kallade arbetslösheten finns egentligen inte, allt handlar om politik. Vi måste inse att vi inte mer lever i ett industrisamhälle (som fram till slutet av 60-talet). Vi lever i ett tjänstesamhälle. De löpandeband arbeten som en robot kan sköta ska ingen människa behöva utsättas för.
Det ska givetvis vara billigare att anställa två personer istället för att en person jobbar övertid.

Exempel: Idags läget måste en helt vanlig kiosk öka sin försäljning med minst en miljon om året för att kunna anställa en person till minimilön. Det kanske går på Drottninggatan (vid riksdagshuset) i Stockholm men inte i övriga Sverige.

Vad jag tycker är stora frågor:

Varför är det inte lönsamt att arbeta?
Ska A-kassa och kommunala ”låtsasjobb” livnära Sverige?
Varför är det politiskt korrekt att med alla medel försvara folk som lever på A-kassa istället för att ge ett företag möjlighet att anställa/anlita folk som lever på A-kassa?
Ska facken motarbeta företag som ger mera jobb?
Statliga, landsting, kommunala företag?
Statliga, landsting, kommunala företag med politiskt utsedda företagsledare?
Statliga, landsting, kommunala fallskärmar?…..(snälla nån !)
Ska vi betala skatt och sedan inte ha råd med en fungerande skola, sjukvård?
Ska vi först betala skatt för att sedan vara bidragsberoende?
Ska det vara ekonomiskt svårt att leva i landsbygden?
Ska det vara ekonomiskt omöjligt att bedriva småskaligt jordbruk?
Ska vi importera mat med sämre kvalitet än vad som kan produceras här?

Jag anser att alla som ska rösta bör genomgå någon slags kunskapstest för att inte hamna i den vanliga situationen där barn röstar som föräldrar utan att riktigt förstå vad partierna egentligen står för. En exempel är när gamla farfar står och vrålar till sina barnbarn att han minns ”Ådalen 31” (eller att han åtminstone läst om det i någon tidning). Han blir röd i ansiktet när han berättar att vanligt hederligt folk blev skjutna i kapitalismens härjningar. Gamla farfar som alltid varit en sympatisk människa för sina barnbarn glömmer oftast att informera om hur många som skjutits i den socialiserande processen i f.d.. Sovjetunionen, Kina osv. (skillnaden är ju bara ca. 100 miljoner människor)(efter 1931). Att människan sedan urminnes tider alltid har varit av kapitalistisk karaktär (och alltid kommer vara) bortförklaras med några överintellektuella vänster filosofier som inte någon någonsin har begripit sig på (förutom maktfullkomliga socialistiska partiledningar). Jag försvarar inte på något sätt dödsskjutningarna i Ådalen 1931, men händelsen i Ådalen har ingenting med den politik som förts de senaste 20-30 åren i Sverige.
Jag måste ju betrakta partierna, politiken och samhället i Sverige först och främst under min egen levnadstid dvs. sedan 1970.

Ett förslag till allmän kunskapstest kan väl vara något i still med ”politiska profil” tester som brukar finnas på nätet hos de stora dags eller kvällstidningarna. Jag inbillar mig att de är många som skulle få ett borgerligt resultat fast de av gammal vana röstat på vänsterblocket.

I Sverige är det inte politiskt korrekt att ha egna idéer, det ska alltid passa med en väl ansedd intresse förening eller något traditionellt politiskt parti för att det ska anses vara seriöst, (annars stiger ”flum faktorn” betydligt.)
Om det då betyder att jag och mitt parti är flummigt, har jag inget problem med.

Alla ska rösta som vill utrycka sin åsikt.

Man ska inte ska behöva rösta på ett traditionellt parti för att de är ”minst dåligt”. Då är det bättre att rösta på sig själv. Att sedan sympatiserar med olika partier i olika frågor är en helt annan sak.

Tror du att du är guds barn mer än
någon annan så är du mot demokrati

Staten och kapitalet
Statens (riksdag, regering) uppgift är att stifta lagar, se till att lagar efterföljs och inkassera och fördela skattepengar. Staten ska inte driva egna företag eller förhindra någon annan att driva företag. Företag ska endast rätta sig efter skatte och miljö lagar. Skatte pengar ska (i stora drag) gå till skola, vård (sjuk, åldring, handikapp, barn, ungdom, kriminalvård), polis, militär och rättsväsende. Skola och vård ska givetvis få bedrivas av företag.

Bidrag
Svenska skatte pengar ska inte delas ut i bidrag till företag eller myndiga friska personer. (EU bidrag ska utnyttjas till 100%, nu när vi tyvärr är med). Det är skrämmande hur den svenska politiken har under de senaste 30-40 åren lyckats idiot förklarat hela svenska folket, så att inte ens fullt friska människor kan klarat sig utan bidrag. (till exempel bostadsbidrag och räntebidrag). Bidrag (behovsprövade) ska endast ges till folk som behöver dvs sjuka och handikappade. Dessa grupper är lätt att behovspröva. Folk och företag ska möjligen stödjas med sänkt skatt eller skattefrihet.
Mitt förslag till ett rättvist socialt samhälle är ”medborgarlön”. Medborgarlön ska inte vara behovsprövad. Det ska räcka med att vara svensk medborgare. Denna medborgarlön ska vara skattefri, lika för alla och bara räcka till mat och ett enkelt boende. Denna lön ska betalas ut från födseln till död. För minderåriga fungerar denna lön som barnbidrag och till gamla som pension.

Vill vi höja våran ekonomiska standard, köpa kläder, tugga toj, titta tv, bruka nikotin, köpa bil eller dricka en pilsner på krogen så måste vi arbeta för detta. Människans rättighet är att leva, hur vi sedan lever vårt liv är vi skyldiga att ansvara för själva. (Den som inte kan bära detta ansvar skall ha vård.)

Denna medborgarlön medför kraftiga nedskärningar inom byråkratin. Det finns helt säkert andra jobb åt byråkraterna som är mera nyttiga för samhället. (exempelvis slyröja skog eller skotta ett myrdike 🙂

Kommunism, nationalsocialism och folkmord

HUR ÄR DET MÖJLIGT? Hur kan det vara så tyst om hela sanningen?
Det är ju jättebra (även om jag alltid undrat hur det kan komma sig) att vi alla alltid blir högljudd påminda i Tv, radio och tidningar om nationalsocialisternas mördande under andra världskriget. Men när det skett (och fortfarande sker) mord i kommunismens namn som är extremt mycket fler och minst lika bestialiska, så ska det tydligen INTE basuneras ut (?)(istället nästan tigas ihjäl i media).
Hur är det möjligt?

En förklaring jag hört är att den judiska berättartraditionen alltid varit stark att berätta sin historia, något som jag har stor förståelse för, som känner och har jobbat med väldigt många tv-medarbetare och mediafolk av olika slag med judisk börd.
Sanningen och hela sanningen ska ju alltid fram, när målet är en öppen, fri och demokratisk värld.
Som det står i en gammal men ändå aktuell bok: ”Sanningen skall göre eder fria”

En annan förklaring (och mera obekväm att nämna) finns i att det är många journalister och mediafolk som tillhörde vänstervågen på 60-70 talet (även idag). Och då är det ju mycket intressantare för ”vänsterintellektuella” journalister att berätta om USAs härjningar runt världen. Givetvis ska sanningen om USAs inblandning i mellan och syd Amerika, Afrika och andra platser på jorden fram i dagsljuset. Men det är ju konstigt att så många journalister fiskar efter oegentligheter i den sk ”kapitalismens dyngpöl”. När det bakom ryggen sticker upp drivor av lik ur kommunismens hav av förtryck och diktatur.

Läs gärna samhällsdebattören Stig-Björn Ljunggrens kapitell i boken ”Var blev ni av, ljuva drömmar?”

En journalists arbete är att informera folk om verkligheten. Om det skulle avslöjas att en känd person (exempelvis en riksdagsman) är nationalsocialist skulle det (med all rätt) bli stora rubriker. Men jag har med egna öron hört ett par riksdagsmän som bekänner sig som kommunister (långt innan detta uppmärksamades i media, exempelvis Lars Ohly). Alla kan väl lista ut att dessa tillhör Vänster partiet. Jag tycker att det är makabert att dessa personer som är framröstade av (delar) av Svenska folket som tydligen inte är mer informerade om vad diktatur och folkmord innebär. Skillnaden på röd och brun socialism är ju marginell. Jag kan inte annat än konstatera att journalisterna har misslyckats med att informera folk om verkligheten (eller helt enkelt inte vill?).

(En stor eloge till Janne Josefsson som avslöjade att Lars Ohly grät av sorg när Berlinmuren föll..)

Är det så att vanligt folk inte ”tål” hela sanningen om verkligheten?
Eller är det så att vänsterintellektuella journalister inte tål hela sanningen om verkligheten?

Nu kan man tycka att det underligt att nya journalister (som inte var med om vänstervågen) inte har skildrat sanningen om kommunismens offer på ett bättre sätt. Kan det vara så att dessa nya journalister inte heller är informerade? Ibland har jag fått känslan av att i Sverige är man intellektuell om man är vänstervriden. Och det kanske inte är så konstigt när de journalisterna som då tillhörde vänstervågen nu kan tillhöra den välrenommerade journalisteliten.

Största skillnaden mellan en kommunist och en nationalsocialist är först och främst att kommunisten har mördat minst tio gånger fler människor.

Största motsatsen till kommunismen/nazismen är liberalismen.

Nu ställer sig nog många ”vänster intellektuella” upp och vrålar att det som hänt i Sovjet, Kina mm inte är äkta kommunism. Och att kommunism är fredsälskande. Och att det är möjligt med en oblodig revolution ”bara alla begriper sitt eget bästa”. Jorå, visst begrep Ryssar och Kineser sitt eget bästa när miljoner människor redan hade mördats på ett eller annat sätt. För att inte tala om alla länder som har blivit ”räddade” av Sovjet och Kina. (Vet ni om att Kina fortfarande ”räddar” Tibet?)

Vi ska alla minnas vad Lenin sa: – ”Det gör ingenting att skjuta 90% av befolkningen bara de återstående 10% är sanna kommunister”. Ett sådant uttalande gör så att t.o.m. Hitler hamnar i korplaget i sporten ”totalt vansinne”.
Kommunism, nationalsocialism och annan socialism kan inte vara något annat än diktatur.

Vi ska inte glömma kommunismens offer…

(Återigen lovord om Internet och det ”fria” ordet)

BILBOPARTIET EN JÄMFÖRELSE
(25/1 2002)

Jag hade den stora äran att få göra en väl ansedd test för att se hur min personliga ”politiska profil” såg ut. Testen går ut på att svara på 30 allmänpolitiska frågor som ger en bild av vilka traditionella politiska partier man sympatiserar med. Att jag visste att det skulle bli åt det borgerliga hållet var ju klart, men vilka placeringar de skulle hamna på var mera diffust.

Frågorna besvarades med följande alternativ:
Sympatiserar starkt
Sympatiserar
Ingen uppfattning
Emot
Starkt emot

Sist kryssade man för de frågor av de trettio som kändes viktigast.

Exempel på allmänna frågor som jag ”Sympatiserar starkt” för:
Sänka skatten, personval, personligt ansvar, landsbygd, mm.

Exempel på frågor som jag ”Sympatiserar” för:
Friskolor, avveckla kärnkraft, oftare folkomröstningar, mm.

Exempel på ”Ingen uppfattning”:
Emu, bli medlem i NATO, starköl och vin på ICA, mm.

Exempel på ”Emot”:
Öka biståndet, genmodifierad mat, begränsa bilismen, mm.

Det var inga frågor jag var ”Starkt emot”.

Vissa frågor var ju givetvis lite kluriga att ge ett rakt svar på. Exempelvis är jag emot att begränsa bilismen eftersom det drabbar landsbygden (dvs största delen av Sverige), men jag vill ju gärna värna miljön, begränsa avgaser, och bygga ut kollektivtrafik och järnvägen, mm.

Resultat sympatier:

Moderaterna 88,1 %
Kristdemokraterna 64,3 %
Centern 57,6 %
Folkpartiet 55,2 %
Miljöpartiet 28,1%
Sossarna 18,6 %
Vänstern 13,8 %

Egna kommentarer: Jag gissade att moderaterna skulle hamna i topp men inte med så höga siffror jämfört med de andra borgerliga partierna. Trodde även att folkpartiet skulle hamna högre i rangordningen.

FUNDERINGAR OM SKATTESYSTEM
(7/4 2002)

”Grundsystem”
Givetvis är jag en anhängare av dom som vill sänka skatten i Sverige. Men här kommer lite funderingar som INTE i första hand sänker skatten, kanske bara omfördelar den lite.

Fundering nr 1
Full skatteinformation.
Utnyttja skattekontot på bästa sätt. I stället för att företag och arbetsgivare betalar ut pengar direkt till löntagaren/anlitade och sedan hålla reda på och betalar in skatten som staten, lanstinget eller kommunen ska ha så borde hela kostnaden betalas in på löntagarens skattekonto. Sedan får skattemyndigheten redovisa vad dom inkasserar i skatt från den enskilda människan. Och helst även en preliminär redovisning vad skatten går till, exempel hur mycket som går till A-kassan, AMS och liknande. Då skulle det bli ganska uppenbart att sociala avgifter och arbetsgivaravgifter och liknande är olika namn för skatt. Detta förslag kan man tänka inte spelar någon roll eftersom skatten är densamma före och efter förändringen. Men jag tror det bara är nyttigt att varje arbetande människa påminns varje månad i sitt lönebesked vad skatt är för något. (Det här tror jag skulle väcka många gråsossar ur deras okunnighet.)

Ett tips:
Fråga ditt parti som du röstar på vad dom tror om detta förslag som alltså varken höjer eller sänker skatten. Om ditt parti är sossarna så kommer troligtvis dina förtroendevalda se högst besvärade och irriterade ut (om dom nu förstod frågan).

Fundering nr 2
Höj grundavdraget.
Om vi antar att den genomsnittliga skatten nu är 65-70%. Om man tänker sig att de första (exempelvis) 50000 kr/år är helt skattebefriade. Och sedan ungefär 95% skatt fram till att grundavdraget är återbetalt. Detta skulle gynna dom som bäst behöver det.

Fundering nr 3
Medborgarlön.
20000 kr/år till alla oavsett inkomst. Barnbidrag 0-16 år och ”grundpension” 65-uppåt får 30000 kr/år till.

Fundering nr 4
Bidragssanering.
Ta bort de flesta skattefinansierade bidrag, exempelvis A-kassa, ATP, Bostadsbidrag och andra ”köpa väljare bidrag”.

Fundering nr 5
Billiga levnadskostnader.
Ta bort skatt på mat och boende. En fullt frisk människa i arbetsför ålder skulle nu inte ha något problem att överleva på medborgarlönen. Har man sedan högre ekonomiska ambitioner får man jobba för det.

”Grundsystem”
Dessa funderingar är alltså bara ”ungefärliga funderingar” som jag tror skulle vara ett konkret, rättvist och begripligt ekonomiskt ”grundsystem” för alla (som även skulle minska byråkratin betydligt). Istället för dagens system som ingen egentligen begriper sig på. Ingen kan ju riktigt kritisera politiker och partier när dom hela tiden kan kontra med att man vill ta bort pengar från sjuklingar, handikappade och pensionärer när man vill sänka skatten, vilket i vanlig ordning inte är sant. Jag vill få bort exempelvis A-kassan och ATP som vissa får som egentligen är dom som skulle kunna klara sig utan. Om något annat traditionellt borgerligt parti skulle säga detta skulle det troligtvis vara ett politiskt självmord.

Öppen fråga.
Siffrorna i denna ”fundering” blir i runda svängar ungefär 250 Miljarder/år. Nu vet jag inte exakt vad A-kassan, ATP och liknande kostar men är troligtvis mer än 250 Miljarder. Visst kan jag erkänna att dessa funderingar är vält tilltaget ”fritt fantiserande” eftersom det skulle betyda omfattande förändringar av systemet som konsekvenserna (för exempelvis pensionärerna) kanske är svår att exakt förutse. Så nu är min öppna fråga till alla som läser dessa funderingar att själv fundera på hur realistiskt (eller orealistiskt) detta förslag på ”grundsystem” skulle vara?

2011 – 2011 – 2011

BORTTAGEN BILD
Jag har nu (kl.23 26/4 2011) tagit bort en opassande bild med opassande text som handlade om opassande konst och opassande yttrandefrihet.
Jag beklagar djupt om någon annan än jag själv får besvär pga min yttring.

Juni 2011
OJ, NU NOTERAS OINTRESSET AV SOCIALISMENS VERKLIGHET I DN OCH SvD

Äntligen börjar en stänk av sanningens färg misspryda betong-kommunismens blodröda vägg av förnekelse.

Kolla in följande länkar:

DN – Ledarsidan ”Den blodiga ideologin” (tyvärr bakom betalvägg)

SvD – Ledarsidan ”Dödens ideologi är fortfarande rumsren” (tyvärr bakom betalvägg)

Sveriges Radio – Ekot ”Ideologi hindrar samtal om kommunismens brott”

2014 – 2014 – 2014

April 2014
Stort TACK för reklamen.
🙂

Ett PK-larm gick tydligen inne på någon redaktion våren 2011.
Och tydligen var det jag som utlöste det larmet. Har du läst så här långt på min hemsida så kanske du inte heller blir så förvånad.
Resultatet blev nog inte riktigt vad den/dom ”politiskt korrekta” personerna hade tänkt sig.
Pest-flaggan viftades med, men resultatet blev den bästa reklam jag någonsin fått.
Jag kan inte annat än tacka så ödmjukt jag kan, i tanke på omständigheterna.

SR – Mitt i musiken 27 april 2011 (missa inte att lyssna på inslaget 🙂

Det intressantaste i hela kråksången är att jag diskuterat mina texter om min politiska syn på samhället och världen som står på min hemsida redan när jag skrev dom för snart 20 år sedan med journalister, inne på SVT när jag jobbade mest på Aktuellt, Rapport och ABC, varav vissa inte döljer sitt vänsterengagemang mer än nödvändigt. Dessa har ju givetvis inte visat någon större förtjusning över min politiska syn men de flesta har absolut hållit yttrandefrihetsfanan högt till stöd för mig. Min tolkning av detta är att dessa journalister, som oftast varit goda, glada och trevliga att jobba med, inte varit alltför långt ut på vänsterskalan.

Påståendet: ”Största skillnaden mellan en kommunist och en nationalsocialist är först och främst att kommunisten har mördat minst tio gånger fler människor.” är ju extremt irriterande för extrema vänstermänniskor, då inte för att påståendet är en illasinnad lögn, utan för att det är påtagligt sant.

Kommunismens största hot: Kunskap och Sanning.

När man läser ett kapitel om Karl Marx i boken ”De intellektuella” av Paul Johnson får man en ganska sammanfattande bild av kommunismens grund. Karl Marx använde sanning och fakta som passade hans filosofi, politik eller varför inte säga sekteristisk religion. Ju mer man läser om denna kommunismens förgrundsgestalt blir bilden tydligare att fakta och sanning var något väldigt sekundär parameter i beskrivningen av verkligheten. Teorierna är många men troligt hade Karl Marx diagnosen psykopati. Jag är väl medveten om att man ska vara väldigt försiktig att slänga sig med diagnoser alltför lättvindigt. Men dessa teorier på Marx diagnoser har debatteras av förståsigpåare ända sedan han var verksam.

Psykopati dvs. ingen eller begränsad förmåga att känna empati. Ett tydligt exempel på en person som inte känner empati har ingen som helst problem att ljuga, förfalska och förtala. Och den ”arbetsmetoden” blir väldigt tydligt genom hela kommunismens historia fram till nutid att sanning och fakta är något som används högst godtyckligt.

Marx var känd bland sina vänner som en glad och rolig kamrat att umgås med. Men bara så länge ingen gick emot Marx åsikt eller vilja. Dom som hade en annan åsikt blev rejält utskällda och förtalade. Marx som var journalist och författare var mycket duktig på att använda sig av sina kamraters skriverier och uttalanden till sina egna texter, vilket i och för sig inte är ovanligt i politiska debatter. Att Marx skulle ge credit till någon annan än sig själv kunde säkert någon gång hända men var nog inte så vanligt. Som tack kunde han tydligen ändå förtala sina meningsfränder utan hämningar.

Roligaste är ju att Karl Marx hävdade att hans filosofier baserades på vetenskap. Och det gjorde det också, så länge inte sanning och fakta blandades in.

Frågan är om Lenin, Stalin, Hitler eller Mao ens kunde tävla mot Karl Marx i psykopati. Troligtvis inte, även om dom var rejält tokiga hela bunten. Skulle gissa att Marx vann i storhetsvansinne också.

Andra exempel på lögn och förfalskning är ju att många vänster anhängare vill så gärna påstå att ”Ryska revolutionen” var en folklig revolution i Ryssland även om det är helt klarlagt att det var en statskupp (och det är en väsentlig skillnad)

De så kallade skådeprocesserna på Stalins tid följer de kommunistiska traditionerna att hämningslöst ljuga och förtala sina motståndare. Den stora glädjen för mänskligheten i detta bottenlösa elände var att motståndarna denna gång var tvättäkta kommunister som drabbades i stället för Sovjets vanliga befolkning som annars alltid gjorde det.

Tittar vi på nutid så ser vi flera exempel på hur sanning och fakta är ett högst störande moment för vänstermänniskor. Om vi exempelvis funderar på varför Lars Ohly som grät av sorg när Berlinmuren föll. Här kommer vi till åtminstone två alternativ:

Sorg över att diktaturen i världen tappade mark.
Att upprätthålla lögnen om kommunismens förträfflighet, och då inte så mycket mot de ungefär 95 % av Svenska befolkningen som inte röstade på dåvarande VPK, utan framförallt mot sina egna partikamrater som plötsligt måste kliva fram från lögnens mörker till sanningens ljus. Här blir det uppenbart problem för partiet att hålla kvar dom väljarna som inte varit dom mest analyserande och genomtänkta människorna, dvs. dom som faktiskt inte har förstått vad dom egentligen har röstat på. Nu kan man ju alltid undra över om Lars Ohlys sorg kanske bestod av båda alternativen.

Liknande tendenser blir ju även tydlig i andra socialismer exempelvis i nationalsocialismen. Den enda sanningen som var giltig var från Hitler och hans kumpaner.

Svartmålning, misstänkliggörande och rent förtal.
Det är ju sedan länge klarlagt att psykopater är överrepresenterade i exempelvis företagsledningar i större bolag. Samma tendenser kan finnas exempel i religiösa församlingar eller sekter. Ta exempelvis frikyrkopastorn Helge Fossmo eller sektledaren Hans Scheike. Givetvis så kan själva diagnosen för dessa variera eller vara mera komplexa än att bara påstå att det är ren och skär psykopati, men att anstifta mord mm eller begå övergrepp på barn mm kan ju ingen påstå är en mentalt frisk handling. Att då tro att politiken är befriad från psykopater är endast ett önsketänkande.

Det brukar vara mycket intressant att läsa biografier av öppenhjärtiga vänstermänniskor som lämnat sitt parti, grupp eller förening. Fram kommer en bild där ”verbalt vassa armbågar” är ett effektivt sätt att ta sig fram till det ledande skiktet i partiet eller få en betydande position i hierarkin. Här kommer många exempel på att mobba ut enskilda partikamrater, eller ibland andra grupper/avdelningar i sitt eget parti som står i vägen för dom mest makthungriga kandidaterna. Mobbingen består många gånger av svartmålning, misstänkliggörande och grova men falska anklagelser mot sina partikamrater. Att det är helt klart försvagande för det egna partiet är mindre intressant för ledarpersoner som lägger sin energi på att vaktar sin position eller stiga i graderna. Denna arbetsmetod brukar personer med psykopati inte ha något som helst problem med att använda. Och inte mindre skrämmande blir det när dom övriga, näst intill religiöst övertygade, partikamraterna ser upp till en stark ledare, vilken arbetsmetod som än används för att bli ledare, många gånger ses som en god kandidat att driva fram samhället till någon slags herravälde eller världsrevolution. Även här finns dom tydliga likheterna med Adolfs nazism och Benitos fascism.
Läs gärna ”Med Stalin som Gud” av Magnus Utvik eller boken ”Ett långt farväl till kommunismen” av Bo Hammar.

Och om arbetsmetoden med svartmålning, misstänkliggörande och rent förtal är förekommande inom kommunisternas grupper och partier så är det ju lätt att räkna ut att det inte finns några större betänkligheter att använda arbetsmetoden mot sina politiska motståndare. Och då är det mot personer som ännu inte är kända debattörer eller politiker på riksnivå.

Jag själv som på denna hemsida sedan snart 20 år och i diskussioner med folk av alla de slag som påvisar dom extremt påtagliga likheterna mellan kommunism och nazism är ju av förståeliga skäl inte populär bland religiöst övertygade kommunister. Och då menar jag INTE POPULÄR ALLS. Och eftersom jag inte är känd på riksnivå som debattör eller liberal politiker så blir jag ju ett lätt byte.

Att bli utsatt för denna kommunistiska arbetsmetod är ju givetvis något som inte är av det bekvämare slaget. Men å andra sidan vet jag ju att om detta var ett kommunistiskt styrt land skulle jag varit avrättad för länge sedan eller åtminstone placerad på någon slags omskolningsläger.

För ungefär 10 år sedan var det lite diffusa påståenden att jag var bög och nasse och suttit i fängelse. Sedan att det rimmar illa med mina politiska diskussioner med folk och min egen hemsida som hejar fram liberalismen blir ju lite svår att få ihop med att vara socialist av något slag. Det är ju lite lustigt att om man är känd för att man absolut inte är ’någon form av socialist’ så kan man bli misstänkliggjord för att vara ’någon form av socialist’. Och att jag som liberal inte har något problem alls med andra personer som gillar samma kön, så länge det är vuxna människor som gjort ett frivilligt val, betyder ju inte alls att jag själv skulle vara lagd åt det hållet. Min läggning är och alltid varit väldigt ”gammaldags”.

Men tydligen var den kommunistiska arbetsmetoden inte nog framgångsrik den gången. Och när det inte blev något önskat resultat våren 2011, snarare tvärtom (läs ”Stort TACK för reklamen” ovanför) så har jag förstått att en ny runda satt igång. Den här gången är bög och nasse bortglömt och fokus ligger på att jag, om jag fattat saken rätt, är en grovt kriminell person av värsta och vidrigaste slag och har suttit i fängelse ett flertal gånger. Hur många gånger har jag ännu inte fått reda på.

Att man blir förbannad, ledsen och förtvivlad är ju givet, men med vetenskapen om att man aldrig kan skydda sig mot skitsnack gör ju bara så att jag känner mig mer sporrad att fortsätta informera om kommunismens och nazismens uppenbara likheter. Och att någon blir illa berörd av uttalade lögner kan ju alla normala människor förstå. Men jag inser att det egentligen inte är jag som har problem. För om kommunisterna blir illa berörd av uttalade sanningar så är det ju dom som har riktigt rejäla problem.

Ytterligare ett exempel på Kommunismens arbetsmetod
I Dagenens Nyheter söndagen 2 november 2014 skriver Jan Lewenhagen om DDR: (tyvärr bakom betalvägg)
DN – de-brottas-med-minnena-fran-stasis-kontrollsamhalle

Har man läst boken 1984 av George Orwell så får man en bild av ett nästintill fulländat kommunistiskt samhälle med sin övervakning och styrning av människor som absolut inte ska yttra sig felaktigt och inte ens ska tänka felaktigt, dvs osolidariskt, med den heliga partiledningen. Östtyskland, officiellt ’Tyska demokratiska republiken’, var fram till muren föll 1989 en av de kommunistiska länderna som aspirerade på att bli lika fulländat som Orwells beskrev i 1984. Och många anser att DDR troligen var det ”bästa” kommunistiska landet någonsin.

Här kommer ytterligare en beskrivning av kommunismen arbetsmetod. Förutom att avliva för kommunismen misshagliga människor skriver Jan Lewenhagen:
”Det mer normala var att underminera en persons ställning genom att sprida rykten, så split och sätta hinder i vägen för yrkeskarriärer.”

Lagförslag:
Här kommer jag med ett konkret lagförslag för att försöka förhindra eller åtminstone bromsa kommunisternas arbetsmetoder (och jag skulle inte bli förvånad om nassarna jobbar på samma sätt). Detta lagförslag är till alla svenska partier att fritt använda. Nu är det ju inget jag kommit på alldeles själv utan detta förslag har förekommit tidigare.
Och lagförslaget är:
Namn, Bild och Domslut på alla dömda kriminella publicerat öppet på internet, exempelvis på Domstolsverkets eller Åklagarmyndighetens hemsida.
I princip anser jag att vem som helst kunna söka på vem som helst för att se om denne har på något sätt varit inblandad i något brottsligt sammanhang.

Nu är det ju faktiskt så att alla domar i Sveriges domstolar är offentliga handlingar. Så om du vill veta om någon har ens figurerat i någon kriminellt sammanhang i ett domslut så är det ju fritt för dig att göra en förfrågan hos domstolarna.

Lexbase AB och Robert Aschbergs Piscatus AB är företag som lever på att beställa offentliga handlingar för att sedan sammanställa dom och sälja dom vidare till dom som inte har tid att söka upp informationen gratis.

När det här förslaget kommer upp i olika sammanhang har jag sett att det är främst vänstermänniskorna som börjar vrida på sig obekvämt. Nu kommer den ena dåliga bortförklaringen efter den andra varför man inte ska publicera offentliga handlingar. Det brukar landa i att en dömd person som betalat sina böter eller suttit sin tid i fängelse ska ”få en till chans” och annars skulle ses som ett offer om det blir allmänt känt vad den dömda personen har gjort. Att den dömda personen har utsatt andra människor för brott är det i vanlig ordning extremt tyst om. Och sedan brukar liknelsen komma att det är som att gå tillbaka till medeltiden med skampålen på torget, med betydelsen att det skulle vara fel.
En person som väljer brottets bana ska alltid veta vad som väntar. Och om det är obekvämt med den insikten så är det ju inte svårare än att inte välja brottets bana. Hur svårt kan det vara?

Fler exempel på likheterna nazism/kommunism.

Parasitism = målet i all form av socialism.

Oj, vad många vänstermänniskor som börjar vrida på sig obekvämt när detta kommer på tal. Här blir det ju också väldigt svårt att bortförklara likheterna mellan kommunism och nazism. Båda socialismerna är ju helt beroende av att leva på något som någon annan har arbetat ihop eller skapat. Exempelvis nassarnas krigsindustri var i stora drag helt beroende på olika arbetslägrens produktion, även om det fanns fabriker med vanliga anställda. Men kommer vi till kommunismen, som tyvärr inte är en engångsföreteelse som nazismen, som vid samtliga tillfällen den visat sig i något land sedan snart 100 år, har vi sällan och aldrig sett någonting som kommunisterna har lyckats bygga upp eller skapa något som fungerar, dvs. förutom lögn, förfalskning, stöld, miljöförstöring, förtryck, folkmord och annat bottenlöst elände.

Från Marx och framåt har det uppenbarliga målet varit att parasitera på andra människor. Sedan att det alltid slängts runt en massa fina ord som rättvisa, frihet, jämlikhet och broderskap är ju bara en dimridå för folk som näst intill religiöst gärna vill tro på orden men som inte vill tro på den verkligheten dom ser framför sig och ännu mindre i backspegeln.

För ledarpersonerna i all form av socialism är ju bara folket ett medel som helgas för ledarnas ändamål. Lenin kallade vanligt folk för ”nyttiga idioter”. När Karl Marx för första och kanske enda gången träffade vanliga arbetare som också var tidiga socialister kallade han dom för ”revolutionens kanonmat”.

Att vanliga arbetare så gärna ville tro att även de skulle ha en chans att bli en del av ledarskiktet i en kommunistisk stat har ju aldrig ens varit i närheten av realistisk önskan. De flesta personerna i ledarskiktet har sällan och aldrig varit i närheten av kroppsarbete utan tillhört en så kallad intellektuell elit, eller kanske tydligare en sekteristisk grupp som alltid stått över alla andra människor.

Nu brukar vänstermänniskor protestera och påstå att dessa påståenden är felaktiga och att dom minsann vet bättre. Vad jag vet så har ännu ingen kunnat presentera något alternativ till denna beskrivning. Jag ska absolut erkänna att jag har fel om någon kan presentera ny fakta.

Ett annat talande exempel på parasitism är vad som hände med kommunistpartiet i USA under den stora depressionen efter Wall Street kraschen i oktober 1929. Här var det många ledande kommunister som skanderade ut att nu är det kommunismens tid som kommit när kapitalismen så totalt brakade samman inför landets befolkning i alla så kallade samhällsklasser. Men återigen blev inte resultatet vad kommunisterna hade tänkt sig. Resultatet blev att medlemsantalet i USA’s kommunistparti sjönk kraftigt. Alla människor var ju plötsligt fattiga och det fanns ju ingen att vara missunnsamma mot och parasitera på.
Hoppsan, sa kommunisten som råkade springa ikapp verkligheten 🙂

Vad kommunismen/nazismen är motsats till.
Båda socialismerna är kollektivistiska och helt fokuserade på att styra människor, och då helst in i minsta detalj. Liberalismen som är den totala motsatsen är fokuserad på att varje människa skall styra sina egna liv efter eget intresse, förmåga och tycke. Toleransen mot människors olikheter finns sällan och aldrig i socialismerna. Alla ska stöpas i samma form. Folket är i grova drag likställda med boskap. Om någon kritiserar någonting i ett socialistiskt samhälle exempelvis miljöförstöring så är det ett direkt angrepp på socialismerna och dess ledarskikt. Förnekelsen är total som gäller missförhållanden i ett sådant samhälle. Om det skulle finns ens en tanke på att något skulle vara fel någonstans så går den vanliga visan att det är på grund av andra länder som inte är ”räddade” av socialismen, dvs ännu inte ockuperade.

Ta gärna Nordkorea, eller officiellt Demokratiska folkrepubliken Korea. Jag vill påstå att detta är en en fullt fungerande socialistisk stat. Att den är ”demokratisk” kan man ju alltid påstå när alla måste rösta och alla är fria att röstar på sitt ledarskikt. Allt förutsatt att man inte frågar om någon blir avrättad om man inte röstar på ledarskiktet. I detta fullt fungerande socialistiska land har man bevisligen inte blandat in ett uns av liberalism.
(Jag hoppas innerligt att dom längst ut på vänsterskalan packar väskan och utvandrar till det socialistiskt förlovade landet Nordkorea. Tro inte på förståsigpåare, forskare och journalister som påstår att det i Nordkorea inte finns någon att parasitera på. Du som svensk vänstermänniska kommer att automatiskt att bli en höggradig praktparasit strax under den heliga partiledningen. Jorå, så är det 🙂

Drivkraften hos många vänstermänniskor är missunnsamhet.
Det är tydligen viktigare att vakta andra människors framgång än att lägga sin energi att studera/jobba/skapa sin egen välgång. Jag har aldrig varit klok nog att begripit mig på om missunnsamhet är någon slags mental sjukdom eller bara gedigen dumhet.

Hoppsan.. nu igen
(okt 2015)
Nu blev det så där jobbigt för sekt-vänstern igen:

SR – Många länder vill utreda kommunismens brott i Europa

PK-journalisterna och sommarprataren Sakine Madon
(juli 2016)

Följande inlägg skrev jag på Facebook i gruppen Journalistbubblan som hyllning till Sakine Madon:

Hej alla.
Återigen kommer den jobbiga verkligheten och knackar på hos PK-journalisterna (vänsterjournalister som tror sig ha tolkningsföreträde).
Stort TACK till Sakine Madon som är sommarpratare idag och tillintetgör en massa av PK-journalisternas överambitiösa försök att påskina att samtliga journalister (speciellt vänsterjournalister) är gediget pålästa, sakliga och politiskt neutrala. Och allt ifrågasättande av vänsterjournalistik är smygrasistiskt, smygfascistiskt, smyg-SD och en massa smyg i största allmänhet. Jag kan återigen konstatera att PK-journalisterna inte vill inse att dom bara jagar över läsarna/lyssnarna/tittarna till exempelvis Avpixlat, Exponerat och liknande.
Och jag som röstar på Moderaterna kan ju återigen tyvärr konstatera att SD bara kommer fortsätta att få fler väljare på grund av dessa PK-journalister som tror dom har tolkningsföreträde.
Sakine Madon är enligt mitt tycke bästa sommarprataren på mycket länge.

Sommar med Sakine Madon 15/7 2016

Sakine Madon – Sommar & Vinter i P1
OPINIONSBILDARE, STATSVETARE
SVERIGESRADIO.SE

Och det slutade med att jag erhöll den stora äran att bli utsparkad från gruppen Journalistbubblan, som vanligtvis brukar ha högt till tak.
Min första tanke är: Hoppsan, blev det för mycket sanning för PK-journalisterna? Först Sakine i P1 och sedan jag som saltar i såren.

Nu kan ju vem som helst fundera på varför jag blev utsparkad ur gruppen. Har jag varit ett ”näthatande troll” eller vulgär eller hotfull? Du får läsa kommentarerna nedanför som kom som reaktion till mitt inlägg och bedöma själv:
Facebook – Kommentarer:

Lukas Romson
Eller så får SD fler väljare för att sådana som du ljuger om vad vänstersympatisörer gör och tycker? I en grupp som denna bör man klara av att redovisa källor om man ska uppfattas seriös. Vad har du för källor på att ”PK-journalister” (särskilt vänsterjournalister) låter påskina att samtliga journalister är gediget pålästa, sakliga och politiskt neutrala? Och vad är källan på att de anser att ”allt ifrågasättande av vänsterjournalistik är smygrasistiskt, smygfascistiskt, smyg-SD och en massa smyg i största allmänhet.”? Utan källa är det du sysslar med rätt usel propaganda.

Bilbo Lantto
Ha ha ha… Du är snabb Lukas Romson. Men du vill inte heller inse att det du nu skrev är bara ett praktexempel på vad jag menar och vad Sakine Madon pratar om i sitt sommarprogram. 🙂

Lukas Romson
Att be dig om källor på dina rakt ut-i-luften-påståenden är att vara en del av PK-vänster-konspirationen liksom? Du är säkert en helt okey fotograf Bilbo Lantto. Men lämna konspirationsteorierna hemma om du vill uppfattas som en seriös debattör, eller ägna dig åt fotografi istället för debatt.

Bilbo Lantto
Oj, det måste vara väldigt jobbigt med yttrandefriheten för dig Lukas Romson. ”Rakt ut-i-luften..” Wow. Har du ens lyssnat på Sakines program?

Lukas Romson
Jag diskuterar varken Sakines program eller din yttrandefrihet. Jag diskuterar sanningshalten i dina två påståenden. Du får givetvis säga (nästan) vad du vill. Det ger dig yttrandefriheten rätt till. Men, jag får utnyttja min yttrandefrihet att kalla dina påståenden för lögnaktiga halmgubbar som bara syftar till att bedriva propaganda.
Har du någon kommentar på det?

Pontus Stagling
Titta, gyttjebrottning.

Bilbo Lantto
Här ska du Lukas Romson få ett exempel på PK-vänstern. Läs på min hemsida ”Stort TACK för reklamen” där sektvänstern försökte sparka ut mig från Berwaldhallen 2011. (länk till denna sida)

Börje Samuelsson
Stackars dig!

Daniel Wresig
Inger bryr sig om Lukas, Bilbo. Ignorera henne bara.

Chris Magnusson
Vad du tycker om Lukas Romsons åsikter och så är upp till dig men jag tycker du är respektlös nu OM du medvetet valde att skriva ”henne”. Även om det inte hör till ämnet i sig tycker jag att det är viktigt att påpeka det. No bad feelings i övrigt från min sida.

Bilbo Lantto
Tack för omtanken Daniel Wresig men jag vill nog hålla med Chris Magnusson. Jag skiljer endast på kriminella och ”vanligt hederligt folk”. Mitt liberala motto är: ”Gör vad du vill så länge du inte skadar någon annan”. Och redan det är ju starkt provocerande för socialister av alla slag (kommunister, nazister och liknande) då det uppmanar alla att inte överlåta bestämmandet åt den heliga socialistiska sektledningen.

Lukas Romson
Nu känner jag visserligen både en och två Inger som jag kan anta bryr sig om mig. Men jag förstår inte riktigt vad det har med ämnet att göra Daniel Wresig, kan du vara en snäll kicka nu och förklara? 😉

Bilbo Lantto
Jag är bara tacksam att Lukas Romson gör sina tappra försök att misstänkliggöra mig för propaganda, konspirationsteorier osv.
Dom som lyssnar på Sakines program kan lätt räkna ut vem som är för liberalism och vem som är för socialism. 🙂

Skriv en kommentar…

========

Sektvänstern bland akademikerna
(april 2017)

Nu blev det så där jobbigt igen för sektvänstern.
Fredrik Segerfeldt har granskat sektvänstern i 4 artiklar.
Här blir det så tydligt hur sektvänstern kämpar hårt för att framstå som motsatsen till sekthögern med nassarna.
Men frågan blir ju som vanligt bara: ”Vad är det egentligen för skillnad mellan nationell och ’kommunal’ socialism?”

De fina redaktörerna och estradörerna

========

Vi ska aldrig glömma socialismens/kommunismens offer.
Mer senare…..
Äppelkaka åt folket……. 🙂

Mvh Bilbo Lantto

Personligt

BILBOPARTIET

2011 – 2011 – 2011

2014 – 2014 – 2014

Bilboteket.se